tisdag 19 oktober 2010

OM ÅRETS AUGUSTPRIS

Det är uppseendeväckande att Henrik Berggrens stora biografi om Olof Palme och hans tid inte nominerats till Augustpriset för årets fackbok.
För snart 25 år sedan fick Per Gedin, Ebbe Carlsson  och jag av Svenska Förläggareföringens styrelse uppdraget att skapa ett stort svenskt litteraturpris efter internationell modell. Vårt förslag antogs och förverkligades. Enda ändringen skedde efter bara ett år - priset delades i tre kategorier (skönlitteratur, barn- och ungdomsböcker samt fackböcker, en jury för varje kategori med uppdrag att nominera sex böcker för senare final med pristagare). Augustpriset etablerades snabbt och blev i media snart kallat ”det prestigefyllda” Augustpriset. Med all rätt.

Juryn för årets fackbokspris har haft att ta ställning till 139 böcker, enligt reglerna anmälda av sina respektive förlag. August är som Oscar. De sex nominerade  böckerna i varje grupp får en skjuts på marknaden i halvannan månad innan prisvinnarna tar över uppmärksamheten i lagom tid till julhandeln. Ett positivt jurybeslut kan mer än fördubbla en normal försäljning. Det var också så vi tänkte den gången för ett kvartssekel sen, Per, Ebbe och jag. Kommersiellt, sa man i finrummen.

I år kan jag med utgivningen av min Hollywoodbok tala i egen sak. Jag finns inte med bland de sex utvalda och missar därmed mitt livs både första och enda chans att bli nominerad till det pris jag varit med om att skapa. Lite förargligt. Men besviken - nej. Kanske förvånad, med tanke på att den offentligt kallats ”höstens härligaste bok” av Staffan Heimerson, som kan det mesta om journalistiska bravader. Men inte hade jag velat vara på en lista som saknade Henrik Berggrens namn och hans stora bok. Att den inte blivit nominerad talar inte väl om juryns ambitioner och kompetens och bör kanske få Förläggareföreningen att ta sig en funderare hur man i framtiden söker jurymedlemmar till det viktiga grundläggande arbetet för August.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar